Dimish Blogg

Var hos BM igår. Allt är som det ska och bebisens huvud var fixerat i bäckenet nu sa hon. Hade grymma sammandragningar hela dagen. Men än så länge verkar inget vara på G, även om jag drattade dit på vägen till vårdcentralen. Ingen fara, jag landade på händerna, baklänges, så rumpenstumpen klarade sig. Men nån stans önskade jag väl att detta skulle få vattnet att gå... ;)

15/2:

Blodtryck: 119/83
Vikt: 79,5 kg
Hjärtljud: 144 (fick spela in hjärtljudet så nu kan vi höra vår älskling när vi vill)
Mage: 35 cm

Sover fortfarande lite oroligt, men tror det är för att jag drömmer och halvt tror att bebisen är på väg. Men det är ju ett tag kvar, och jag själv är ju född tre veckor för sent, så det lär väl dröja lite.

Trots toppenvädret idag ska jag nog hålla mig inne och ta en liten spa-dag, men gurkskivor och allt. ;) Började med en regäl sovmorgon till halv tio (istället för åtta)!

Om barnet:
I början av denna vecka är fostret 36 veckor gammalt. Nu är gripreflexerna starka och hon eller han reagerar mer tydligt  på ljus och ljud. Nu är kroppen ganska rund och i barnets mage finns det en hel del mekonium –den första avföringen – som behöver komma ut.

De flesta barn ligger nu med huvudet nedåt. Nu är det så trångt om utrymme att armar och ben ligger klistrade längs med kroppen. Nästan alla ben i kroppen har hårdnat, men några hinner inte bli det före födseln. Barnets skalle är inte helt ihopväxt. Anledningen är att huvudet ska vara följsamt under förlossningen. En del barn har därför lustig huvudform när de kommer ut, men det kommer att återställas efterhand.

 

Passar på att ta lite magbilder medans man är på humöret. :) Två veckor kvar!

Fick precis känna på en riktig sammandragning. Innan har jag bara haft antingen den molande mensvärksliknande känslan, eller känt att magen blivit hård. Denna gången var det på riktigt, helt samtidigt. Blev till och med tvungen att sätta mig ner en stund.

Nu börjar det närma sig, bara tre veckor kvar till BF. :) Även om det är mycket som rör sig i huvudet just nu känns allt så bra.

Jag har aldrig känt röken av nån foglossning, vilket är hur bra som helst. Och även om jag gått upp massa kilon känner jag mig för det mesta precis som vanligt, och kan hoppa och skutta om jag vill. Det enda som spökar är mina händer som inte riktigt vill. Har ganska ont i dem, men det det går att leva med. Ryggen gör också lite ont när jag suttit ner en stund.

Jag är inte så värst nervös över själva förlossningen. Det som killar i magen är i stället känslan över vad som kommer hända sen, föräldrabiten. Den går nog inte att förbereda sig helt för på samma sätt som förlossningen. Vi har varit på BB och förlossningsavdelningen på information så det känns ganska lugnt. På föräldragruppen förra veckan pratade vi också en hel del om detta.

Innan har jag alltid sagt att jag kan tänka mig att vara gravid och att ha barn, men själva förlossningen hade jag kunnat skippa. Nu vill jag inget hellre! Vill bara få det hela överstökat så vi får träffa vår bebis.


Är just nu väldigt nyfiken på hur en värk känns...?

Nämen tjenare!

Denna veckan kommer bli spännande. Jobbar mån-lör, full rulle med andra ord. Men det roligaste händer i morgon. Då ska Anders och jag på studiebesök, eller rundvandring, på förlossningen och BB. :) Ska bli jättespännande!

Lilla ♥ busar som vanligt för fullt i magen. Måste vara ganska trångt där inne nu. Det är svårt att tänka sig att det ligger en liten person i min magge... Men snart får vi äntligen träffa vår lilla buse. Tänk att vi ska bli en familj! Det är det största finns! Som hänt mig i hela mitt liv! Häftigt!

En hel värld för en liten person.

Funderar på att göra en skiva som ska följa med till BB. Nån som har förslag på musik? Inte barvisor, utan passande låtar... Till födseln och som de första sånger lilla ♥ kommer får höra...

 

Har än så länge bara slängt in Can't take my eyes of you med Franky Valley.

 

Har för mig att svägernskan berättat att bror min spelade Every sperm i sacred för henne när de var på väg till BB. :) Fyndigt!

 

And I promise you, kid, that I give so much more than I get
I just haven't met you yet

veckor kvar!

Vårt lilla hjärta har haft hicka hela morgonen. Det är så sött! :) Hoppas bara att lillen inte har ärvt min hicka. Ni som hört mig fattar.

Nu får vi frågan hela tiden vad vi tror att det ska bli för underverk: flicka eller pojke. Jag tror stenhårt på att det blir en liten grabb, men Anders är lika säker på att det blir en flicka. Nån av oss har ju i alla fall rätt. ;)

Men nästan varje gång jag har drömt om bebisen har det varit en liten flicka, bara sista gången var det en pojke. Men jag säger lättast han. SÅ det det jämnar ut sig.

Hej igen Denise

I dag är det tisdag 6. december, och du är 27 veckor och 6 dagar gravid. Det är 12 veckor och 1 dag kvar till beräknad förlossning, onsdag 29. februari.



Jättebra nyheter. Men nu börjar det ta emot lite smått. Jag tycker inte så mycket om att gnälla, men alla har vi våra svaga ögonblick.

Jag känner att jag blir tröttare och tröttare. Lilla ♥ är så vild att jag inte hänger med riktigt ibland. :) Speciellt busig är h*n när jag ska sova. Ryggen känns rätt rejält på kvällarna och benen är svullna.

Men det värsta har varit att jag i några dagar mitt på dan börjat få ont il mellangärdet. Antar att det är för att allt börjar trycka uppåt, men det känns som om jag har en rand med blåmärken som någon går och trycker på hela tiden. Nån som känner igen detta?

Humöret är i alla fall bra. Men ni som umgås med mig får ta att jag bara inte orkar lika mycket. Ska som det ser ut nu i alla fall jobba januari ut som jag gör. Tur att man har ett bra jobb där man varierar mellan att sitta och stå och som inte är allt för slitsamt. Ska bara överleva julrushen också, hehe. ;)

Jag kunde inte sova igår. Lilla ♥ höll mig vaken. Ligger här på vänster sida och lyckades filma lite bus. Den sparkar nämligen mest på höger sida.

Mobilkameran är inte så bra visserligen. Den fokuserar om hela tiden på nära håll. Men hoppas ni ser i alla fall.

Glukosbelastningen idag gick väldigt bra. Det var inte så farligt som jag trott och alla mina värden var väldigt bra. Magen hade vuxit en hel del sen sist och var nu 27cm. Hade däremot inte gått upp något i vikt sen senaste vägningen.

Vår lilla bebis är som vildast i magen på kvällarna, precis när jag har gått och lagt mig.

Häromdan märkte jag att den lille var väldigt lugn. Blev lite närvös. Funderade på om jag skulle vända på mig och se om något hände, eller putta till magen lite? Blev lite orolig. Men sen tänkte jag att, nej nu får den antagligen sova och det behöver den säker. Då ska jag inte väcka den. Jag låg kvar en stund och sen kom det spark, och nervositeten släppte. Sen var den igång som vanligt. :)

Sen kom jag på, att så här kommer det antagligen vara. Lill-bebisen ligger och sover, jag hör inget snarkande eller liknande, och då kommer jag bli orolig. Förmodligen gå upp och kolla. Hoppas nästan att den ärver sin fars lustiga nattljud. ;)

Känns bra att vi har spjälsängen så nära oss, så jag kan se den från min kudde. Frågan är när man kommer slappna av? Förmodligen aldrig...

Det är en riktig busunge jag har i magen. Den är väldigt livlig. Så fort jag sätter mig ner börjar det röra sig, speciellt om jag lutar mig frammåt.

Men den är så lurig. Jag kan sitta eller ligga och vrålstirra på magen hur länge som helst för att se hur magen rör sig, och då händer ingenting! Men så fort jag tittar upp, om så bara för en sekund - Bombom! Detta händer hur ofta som helst. Hur kan den veta???

Häromdan låg Anders brevid mig med handen på magen där den sparkat stunden innan. Och då så klart sparkar den på andra sidan. Han flyttar handen och då sparkas det självklart någon helt annan stans osv. Retsticka!

Men igår hände något roligt. Jag har börjat känna var bebisen ligger. Så jag bad Anders lägga handen precis där, där det är "hårdare" på magen. Det var lugnt en stund, men helt plötsligt, när han Anders slappnat av - pang! En karatekick mitt i handen! Andersen blev så paff att han drog undan handen snabbt som tusan och hämtade sig inte på en lång stund. :) Hihi! Vårt älskade underverk!

Jag vill att vår lilla bebis ska vara här nu! Jag struntar gärna i allt vad jul och nyår heter, jag vill bara att det ska vara februari nu! Jag längtar så efter att få träffa den lill♥ personen som ligger i min mage och sparkar.

Under den tiden som Anders och jag har varit tillsammans har jag alltid varit mån om att vi ska hunnit vara bara vi två innan vi blev fler. Jag tycker det är jätteviktigt att man hinner lära känna varandra utan och innan, att man vet hur en person fungerar. Annars tror jag det kan vara jättesvårt att hantera till exempel stora förändringar eller kriser. 

Nu, nästan fem år senare tycker jag nästan det är tråkigt att det bara är vi två... :P Det känns bra, det betyder ju att vi är mogna nog.

Längtar så efter att få gosa med vårt lilla underverk. Lukta och snufsa i nacken, pussa och krama. Se alla små, söta framsteg. Tillsammans med min dröm-man ♥ Oh heaven!